Vecka 47...

Inte vet jag om det är den accelererande kodioxidmängden i atmossfären (381ppm, all time high sedan 650 000 år... och troligen de senaste 20 miljoner åren) som är orsaken till att vinterkylan ännu inte nått till Jonsbyn. November månad hade tills i fredags - den 20:de bjudit på 1 soltimme i Karlstad och jag vågar mig inte ens på att gissa antalet mm regn som fallit. Att planera träningen innebär att hålla koll på väderlek och temperatur - Inte för varmt och helst inte för mycket regnande heller - En genomvåt Samojed torkar nämligen inte upp över natten. Hittills har vi lyckats ganska så bra med att pricka in träningsturerna mellan regnskurarna och därför är mitt 11-spann endast halvfuktigt men dessvärre är de knappast rastypiskt vita längre, utan färgen får numer klassas som kamouflagegrå och de är knappt längre synliga i novemberdiset.
Milskörden v:a 47 (Må 16/11 - Sö 22/11) blev ändå fina 116 km fördelade på 17 km, vilodag, 33,5 km, 41 km, vilodag, 24,5 km, vilodag.
Så långt i november har vi skrapat ihop lite drygt 30 mil och totalt har de sprungit 124 mil denna säsong - inte illa!
Denna vecka har inletts med två vilodagar. I går tog vi en kvällstur på 17 km och idag har de gått ett dubbelpass. 17 km på morgonen och 18 km nu i kväll. Hundarna arbetar bra och de travar i ett jämnare men lägre tempo än tidigare. M a o så har jag inte haft några tokrusningar. Det kan bero på att inte ens viltet vill röra på sig när det är ett sådant gråväder som vi har för tillfället eller också kanske, kanske, att de börjar inse att jag menar allvar med träningen och att det lönar sig att hushålla på krafterna. Men förmodligen är det bara för att det är alldeles för varmt för att springa snabbare - 6 grader är inte optimalt för polarhundar...

I ur och skur...

Det gäller att passa in turerna mellan regnskurarna och värmetopparna. Det har blivit en del turer i november där temperaturen t o m har legat över 5 grader - inte riktigt vad jag hade hoppats på... :-(( P g a för höga temperaturer så har vi därför inte ännu haft något längre pass - d v s över 5 0 km, vilka jag hade hoppats få åtminstone tre av under november månad.
Vecka 46 - (9/11-15/11) kom ändå milskörden upp i närmare 11 mil fördelat på (17 km, vilodag, 37 km, 30 km, 24,5km, vilodag, vilodag) - M a o så fick de vila både på lördagen och söndagen. Dels var det ett tråkigt regn-/grå-väder samtidigt som vi passade på att besöka Theodor som går på Åsa folkhögskola utanför Katrineholm, och dessutom hade de nio milen under onsdag-fredag slitit en del på hundarna. På lördagen visade både Mani och Allak tecken på lätt hälta så det passade bra med ett par dagars vila.
I måndags 16/11 tog vi en kvällstur på 17 km. Jag såg inget vilt men att döma av hundarnas iver så kanhända att det ändå fanns några djur kring oss i mörkret. Hundarna rusade runt den 17 km kuperade banan, där högsta punkten ligger drygt hundra meter över start/målnivån, på ganska precis 1h 20 min inkl. traditionsenliga stopp för rastning-vatten-fodax... Å ändå var inte Mani med eftersom han fick lite extra vila då han haltade lätt på söndagen också. Jag måste erkänna att det är jäkligt kul när alla hundarna drar så ivrigt att jag t o m får bromsa den motorlösa fyrhjulingen i motluten för att inte farten ska bli alltför hög. Jag både vill och inte vill att farten ska komma upp i sådana hastigheter. Det gäller då att påminna sig om att det är för långdistans som jag tränar mina hundar och då måste jag bromsa ekipaget för att inte riskera onödiga skador. Tyvärr haltade Allak igen på tisdagen (igår), kanske p g a den uppdrivna farten på kvällspasset...
Därför var vi 10 st som idag trotsade värmen och tuffade ut på en 33,5 km lång runda. En runda där 7 km gick på en riktigt härlig gammal skogsbilväg som letade sig fram i gles tallskog där underlaget omväxlande var sand och gammalt packat bärlager som delvis var täckt av mossa och ljung som slagit rot på vägbanan och nu kämpar för att utplåna spåren av vägen. Här har jag en kanonslinga på G när snön så småningom behagar dyka upp. Det behövs inga mängder...
Rundan tog lite drygt tre timmar - den första timmen i mörker/gryning - den andra i ihållande regn - och så den avslutande i delvis sol (i åtminstone 15 min kunde jag se att det fanns blå himmel där bakom de grå skyarna). Temperaturen visade på +5,2 grader i morse kl. 06.15 då vi började sela på och närmare 6 då vi så småningom kom hem och fick i oss lite frukost i form av Eukanuba - ostmacka och Blogg för husse :-).
Husse, ja - Vi är lite oroliga för honom för han sitter bara där på fyrhjulingen och manar på oss att arbeta. Vi har märkt att det blivit några kilo extra för oss att dra efter barmarksloppet i Falun den 5/10, då han sprang 2,5 km med Arija. Efter det har han inte sprungit en meter och han skyller på att han sträckt sig i vaden. Vi är lite sura på Arija som knäckte husse - hon borde dragit honom lite mer uppför mördarbacken. Men å andra sidan, 2,5 km borde han väl ha orkat själv utan att fördärva sig så. Han har ju lovat att han ska väga under 80 kg i samband med starten av Femundlöpet och han har också sagt till oss att han ska hjälpa till att sparka så vi slipper dra både honom och släden åsså sitter han bara där på fyrhjulingen och blir tyngre och tyngre... Ni kan väl säga åt honom att börja träna!
Nja, han sitter inte bara på fyrhjulingen, han sitter framför datorn också. Å nu har han bloggat och kommer ut och berättar för oss att han kollat sina vädersajter. I natt ska det tydligen bli stjärnklart så det blir till att springa iväg på tom mage i morgon bitti igen innan regnskurarna kommer till lunch. Jag hörde han viska nå´t om ledig fredag för då ska det tydligen bli över 10 grader - Ledig dag brukar betyda en lite längre tur innan - hoppas vi får rejält med Fodax ikväll :-)...

Dags- och mörker-körning...

I går, onsdag, tog vi en 37 km-runda på förmiddagen. Temperaturen var strax över nollan och det hade kommit några snökorn under natten som låg kvar på höjderna och gav en försmak av den annalkande vintern. Jag har åter alla 11 hundar i spannet efter att Allak har fått massage för sin stela rygg och vilat under 3 pass. Han är betydligt bättre och springer inte längre alltid på tvären, utan mera rakt och arbetar bra uppför. Utför besväras han fortfarande av sin rygg och då drar han endast när spannet eggas av uppskrämda orr- eller tjädertuppar.
Vi testade igår en delvis ny runda som likt samtliga rundor är rejält kuperad. Vid den kraftigaste stigningen fick vi god draghjälp av två älgar som lyckats överleva älgslakten... - ko och kalv eggade oss effektivt under närmare en kilometers motlut där ca 80 höjdmeter snabbt lades till handlingarna. Hela rundan tog 3h 40 min, inkl vattenstopp och två stopp för snacks vilket ger en medelhastighet av 10 km/h - Husse är nöjd!
I dag, eller rättare sagt nu i kväll, har vi ånyo letat fram en delvis ny runda på exakt 3 mil med rejäla stigningar. Vi stack iväg kl 16.40, precis då det började mörkna. Som vanligt är våra träningsturer under de två-tre första kilometrarna även rastturer och Samojeder, åtminstone mina 11, gör inte ifrån sig i språnget som Hörnlunds Huskies gjorde. Nej då, de lyckas var och en få stopp på hela spannet och sitter där i lugn och ro och gör ifrån sig. Och det kvittar hur mycket husse försöker skynda på dem. Skulle jag mot förmodan lyckas avbryta ett stopp så innebär det endast att den hunden kommer att stanna spannet igen inom ett par kilometer, så det är lika bra att ge sig till tåls. Man kan tycka att fler borde passa på att göra ifrån sig när spannet ändå står still, men det verkar som att de andra hundarna i någon sorts respekt för den som bromsat spannet avstår sina behov och snällt inväntar sin tur att få stanna spannet. Avdelningen sjuka rekord, har räknat 17 kiss/bajsstopp under de tre första kilometrarna. Det får gärna förbli oslaget...
Hur som helst så eggas hundarna av att få springa i mörker. Rundan i kväll tog exakt 2h 43 min, inkl tre stopp för vatten och snacks samt en mängd småstopp då jag kramar om och "pratar" med hundarna för att de jobbar så bra. Det ger en medelhastighet av 11 km/h!, som jag tycker är en mycket bra tid eftersom rundan är rejält kuperad och dessutom hade de, på en sträcka av 6 km, lagt ett par-tre cm tjockt bärlager av grov sand så fyrhjulingen rullade inte så lätt.
I morgon planerar vi för en kortare tur.

Ha det gôtt, mina hundvänner runt om i Sverige och Norge

Vi floppa likt Foppa...

Peter Forsberg spelade sin hundrade match i landslaget mot Ryssland och sin hundraförsta match mot Finland. Den 101:ta matchen blev en rejäl flopp med 7-0 till finnarna.
I lördags avklarade vi de 100 första milen och tog oss sedan an mil nr 101, det borde vi inte ha gjort... den turen blev en rejäl flopp!
Redan efter ett par kilometer märkte jag att hundarna inte ville arbeta. Ingen drog speciellt bra, men sämst arbetade Nallo, varför jag band upp honom bakom fyrhjulingen i "skamvrån". När vi passerade 4 km-märket stannade Spira och Aijas i led. Jag väntar ut dem i ca en minut och bestämmer mig samtidigt för att idag blir det endast en korttur på 12 km. Jag kommenderar hundarna framåt och blir mäkta förvånad då alla sätter av i galopp uppför backen. Förklaringen till tempoökningen låter inte vänta på sig - 400 m längre fram står först en jägare på pass, sedan efter ytterligare 200 m, en jägare till. Rusningen räcker ända fram till jägare nr tre, d v s i knappt en kilometer. Och ja, jag var riktigt stolt över att kunna visa upp så snabba Samojeder för jägarna!!
Sedan gör jag det misstaget att jag bestämmer mig för att koppla in Nallo i spannet igen. Mani, som ALLTID ljudligt talar om ifall spannet blir stående för lång tid, drar naturligtvis igång med sin serenad då han tycker att jag fipplat för länge med att koppla tillbaka Nallo i spannet. Innan jag fått tillbaka Nallo på plats och fått ner kättingen i ryggsäcken så har Mani fått igång hela spannkören och det är minst sagt ett jä.la liv på hundarna. Jag inser att jag ännu en gång har stört jägarna på deras lördagsjakt och de vill säkert inte att jag snor spannet vid 6 km-märket och passerar dem en gång till, så det fick bli hela rundan på 17 km.
När jag kommer hem får jag förklaringen till varför dagens runda var den segaste av alla 17 km-rundor hittills. Termometern visar på varma 6,8 grader. Det förklarar varför dragviljan var låg och varför det inte blev någon speed på spannet trots att jag skiftade om bland ledarhundarna och lät alla 6 st få göra varsitt försök.
Tiden blev 1h 44 min, vilket ändå nästan är 10km/h i snitt - jag börjar kanske att kräva lite väl mycket av mina hundar?
I vilket fall som helst så fick de en vilodag extra på söndagen eftersom temperaturen envisades med att hålla sig kvar runt +5 grader.
Veckans skörd blev därför lite mindre än "normalt" och stannade på 96 km fördelade på - (Vilodag, 17km, 38km, vilodag, 24km, 17km, vilodag).
I kväll tog vi 17km-rundan på mer normala 1h 28 min, trots att min Silva LX glappade och ställde oss i totalt mörker vid inte mindre än fem tillfällen. Jag fick styra sista kilometern på känn och kommer f o m nu alltid att ha med mig min "gamla" Petzl som reservlampa.

Spår i snön...

Inte är yr.no att lita på!!!
Tills idag var det utlovat noll millimeter nederbörd. Då ska man inte behöva vara blöt ända in till fillsingarna efter träningsturen:-(...

I dag blev det en runda på 25 km i hällande regn. På höjderna hade det kommit en del snö som tyvärr inte blir liggande längre än till någon gång i eftermiddag. Bifogar en bild på spannet med säsongens första snöblask under tassarna.


Hundarna jobbade som vanligt bra i det tungsprungna föret. Regnandet hade luckrat upp den lilla tjälhinna som fanns på vägytan och därför var vägen spårig och mjuk på vägen upp resp ner från höjderna. Väl uppe på höjden - (ca 100 höjdmeter högre än vårt boende) - gjorde snömodden sitt till för att fyrhjulingen skulle rulla trögare än vanligt.

En intressant iakttagelse idag var att hundarna inte ville ha något vatten, trots att temperaturen pendlade runt 5 grader. Jag kunde heller inte se att de snappade nämnvärt efter vare sig vatten eller snö. Min slutsats är att den lilla snö som trots allt fanns effektivt kylde tassarna och där det inte fanns snö så var vägbanan indränkt av allt regnande som hade samma avkylande effekt på de arbetande tassarna.

Jag bifogar ytterligare några bilder tagna från dagens tur - Den översta bilden är ett tassavtryck från vår hane Nallo - ca 25 kg tung och 58 cm hög. Plastspännet är 5,3 cm långt. Vad de andra två bilderna föreställer är upp till betraktaren att avgöra. Jag är ganska säker på vad de föreställer. Intressant är att tassbredden är snarlik Samojedens, men längden är ca 12 cm jfrt med Samojedens 9cm. Det syns också att Nallo är mer vältränad eftersom hans klor är nedslitna efter snart 100 mils dragande :-).









Skönt i varje fall att avtrycken var 12 km hemifrån och att det dröjer fyra veckor tills nästa fullmåne :-)

Månbilden är från tisdagens kvällstur på 17 km.

I onsdags, 4/11, satte vi säsongsrekord med 37,5 km - Hela vägen runt Horrsjöns militärområde! Turen tog ganska exakt 3,5 timmar och högsta punkten ligger ca 150 m högre än startnivån.

I morgon, eller rättare sagt på nästa pass - kommer de första 100 milen att vara avklarade och jakten mot 250 mil verkar vare sig omöjlig eller avlägsen.

Gråväder & vilodag...

I går blev det ett snabbjobb på 17km-rundan istället för sportspegeln då både IFK och Brynäs förlorade sina matcher så fanns det ju ändå inget att glädjas åt i sportväg denna helg. Mest ledsen blev jag över Brynäs förlust mot FBK - Den bidrog till att det var extra tungt att återvända till jobbet efter höstlovet i dag, eftersom eleverna älskar att påpeka för magistern när FBK dänger mitt favoritlag. Jag säger bara fel generation - ungdomarna idag har ingen respekt för bröderna Salming, Virus, Håkan Wickberg, Lillstrimma, Wille Löfquist eller Tord Lundström m.m. idel gamla galjonsfigurer från en svunnen era...

Med regnvädret smattrande mot rutorna kan jag bara konstatera att det passade bra med gårdagens förluster så att det trots allt blev en runda igår och vilodag idag och inte tvärt om. Det är skönt att nu sitta här och blogga till knastret av granveden i kakelugnen istället för på fyrhjulingen och kisa i grusstänket efter framrusande tassar på leriga vägar. Extra bra känns det i stugvärmen då både tisdag och onsdag väntas bli nederbördsfria. På vilodagen=torsdag är prognosen 5 mm regn och fredag till söndag är även de i princip regnfria, allt enligt vädersajten http://www.yr.no/ och hittills har den väl aldrig haft fel eller...??
Planerna för denna vecka ligger på 5 pass och ca 10 mil då temperaturen envisas med att stanna runt +5 grader.

Ha de't // Håkan