onsdag 24 mars 2010

Tack alla läsare - bloggen tar paus!!!

Jag hoppas att Ni som följt min blogg har fått lite att fundera på vad det gäller möjligheterna att träna Samojederna för långdistanskörning. Det var i alla fall syftet med bloggen.
Träningen inför denna säsong startades från en "normal" nivå - den sammanlagda distansen för säsongen 2008/2009 var faktiskt så låg som ca 100 mil/hund. Träningen startades redan den 15:de juli med distanser på 5,5 km/tillfälle för att så småningom stegras till 6 milapass som längst.
Den sammanlagda distansen innan starten av Femundlöpet, som var säsongens stora utmaning var 240 mil/hund för de som hade gått längst, ner till 200 mil för tikarna Sälka och Singi som fick sina valpkullar i början av augusti.
Med tanke på att jag endast hade nio hundar för träning (Birk och Bielka var aldrig riktigt aktuella för start eftersom de endast var 1,5 år på startdagen av Femundlöpet), och då Allak redan i tidigt skede tvingades avstå träning så är i a f min slutsats att denna distans inte på något vis är maximalt vad Samojeden klarar av. Jag tränade de facto 8 hundar och hade ingen möjlighet att toppa spannet utan fick f o m november anpassa träningen så att alla hundar skulle hållas hela och komma till start.
Betänker man sedan att jag fick ställa av Mani redan efter 14 mils körning (efter att ha haft honom i slädsäcken under 6 mil!) och köra de resterande 26 milen med reducerat antal - och de sista 10 milen med endast 5 i spannet under tuffa väderförhållanden så är min uppskattning att det finns en hel del tid att kapa - kanske t o m upp emot ett helt dygn!!
Den slutsatsen grundar jag mig på efter att ha genomfört Polardistans 300 km nordisk stil där jag hade möjlighet att välja de fyra bästa hundarna - Arija, Sälka, Mani och Spira. Visserligen går vare sig terräng eller spårkvalitet att jämföra, men eftersom vi körde nordisk stil så fick hundarna, utan hjälp av mig, konstant dra pulkan som vid start vägde 60 kg (lite drygt 50 kg vid målgång). Åker man släde så är det betydligt lättare att avlasta hundarna. Polardistans klarades av under 50 timmar, med en vilotid av ca 10 timmar - 20 % av tiden till vila och medelhastigheten så hög som 7,6km/h!

Med denna vetskap har jag nu beslutat mig för att avsluta denna blogg som startades just för att sprida data om hur jag tränar mina hundar och förhoppningsvis inspirera andra Samojed/hundägare att "tänja gränserna".

Jag återkommer med största sannolikhet med ännu en blogg inför nästa "utmaning" - problemet är att jag ännu inte bestämt mig vad nästa "utmaning" blir, så i avvaktan på beslut kommer vi att från hemsidan sporadiskt blogga under rubriken "hänt på kenneln".

De "utmaningar" vi har i åtanke är i första hand, om ekonomin så tillåter, en långtur längs den Svenska fjällkedjan med ett storspann släde, ca 10 st och ett "storspann" nordiskt, ca 6 st, där vi startar i Sälen och långsamt tuffar upp mot Treriksröset samtidigt som vi dokumenterar resan.
Jag har också blivit uppvaktad av både Samojedägare och andra B-hundsfantaster att åter starta på Femundslöpet med Samojeder. Det är möjligt att jag gör det, men i så fall blir det ett seriöst försök att nå banketten efter Femund 600 km ... 5 dygn ... 5*24= 120 h ... 33 % vilotid, återstår alltså 80 h körtid vilket kräver en medelhastighet av 7,5 km/h... Det vore väl en häftig utmaning med ett 12-spann och om ingett oförutsett händer så har vi ju faktiskt 16 Samojeder att träna inför våren 2012, så kanske, kanske... Ett mer naturligt steg vore kanske en start i Finnmarkslöpet 500 km (8-spann) eller varför inte testa att under tre dygn avverka de 42 milen på Amundsens Race från Östersund till Röros med ett 12-spann Samojeder. Lyckas vi inte spara ihop till vår långresa redan till denna vinter så finns även möjligheten att delta i polarhunds-VM, som nästa år går i Hamar i Norge. Någon brist på "utmaningar" verkar det inte vara...

Som Ni märker så finns det en hel del att fundera kring efter denna mycket lyckade säsong, med den historiska målgången på Femundlöpet 400 som största bedrift, mycket tätt följd av den oväntade segern på Polardistans 300 km - nordisk stil där vi "körde skjortan av" både Alaskan Malamute, Grönlandshundar och Siberian Huskies på en kanontid som fått mig att fantisera om ännu vassare framtida utmaningar för våra Samojeder än vad jag trodde var möjligt inför denna säsong. Att vi vann NM i nordisk stil med Teusa, vår nyparade tik som beräknas valpa i början av maj, är bara bonus!

Avslutningsvis vill jag tacka samtliga läsare av min blogg och då särskilt Er som gett mig feedback i form av kommentarer, telefonsamtal, besök och/eller e-post. Det har varit kul och inspirerande att både träna och skriva då jag vetat om att ni intressant följt våra "strapatser" via bloggen.
Jag hoppas givetvis att ni kollar in på vår hemsida http://bielkersmils.com då och då, så att ni inte missar när jag startar upp nästa blogg - för nå´tt gränstänjande mål är jag säker på att vi kommer att ta oss an - hundarna kan ju inte bara stå där i hundgården och det är väl lite fegt att sluta "utmaningarna" efter två fullträffar...

Till dess - Ha en skön avsluting av vintern och njut av vår och sommar innan den härliga hösten kommer då vi äntligen kan starta träningen av våra pälsade polarhundar. // Håkan Nisula

2 kommentarer:

  1. Först vill jag tacka för att du gett Mani chansen att få vara med på dessa strapatser även om det inte blev riktigt som vi tänkt. Han lyckades i alla fall fullfölja Polardistans.
    Sedan vill jag bara säga att jag kommer sitta som på nålar tills jag får läsa mer om dina äventyr framöver och jag hoppas du kommer fortsätta skriva om era vardagliga händelser som faktiskt även de är fulla av intressanta, roliga och otroliga händelser. Tex hur det går med älgen som beta 10 meter från hundgården m.m.
    jaghar i så många år hävdat att samojeder står sig i konkurrens med de andra b-raserna och jag står fast vid det fortf. Det är härligt att du kommer och faktiskt visar att allt hänger på hur man tränar sin hund och vilken tid man lägger ner på träning för att man ska få resultat. Att man är ute lite grann då och då gör ingen draghund, inte på någon ras. Om man dessutom ger hundarna bästa möjliga förutsättning: hårda spår, lite vikt osv gör dessutom att de faktiskt bara tränar på att springa, inte dra. Dessa hundar fixar då inte varken fysisk eller psykisk påfrestning som det innebär med längre, tuffare tävlingar. Så kalrt har hundarna haft bra förutsättingar med en förare som kan det här med att pressa sig och veta var gränsen går men det kan även vara ett aber då man inte är van vid att läsa av andra (som inte kan prata) och lära sig deras begränsningar och hur de reagerar i tuffa situationer.
    Jag säger som jag gjort hela vintern...
    Heja Håkan!!! Du är helt otrolig!
    Fast jag vet att du är lite sur för jag gör lite större grej av dina insatser med att skapa grupper på internet och ringa tidningarna...
    Tack för allt!!
    Kram Sofia

    SvaraRadera
  2. Vill även jag tacka för denna blogg då jag har ett stort intresse för draghundssport och rasen samojed, då som en draghund och friluftskompis! Har varit enormt kul att följa bloggen men jag måste erkänna att jag är lite besviken att dne inte kommer finnas mer, även om jag förstår ditt beslut ;)

    Annars så kommer våren med stormsteg här, snön smälter och värmen kommer sakta närmare, vilket har resulterat i att min tik inte alls är lika pigg längre. Så ikväll blir det en första tur på barmark men endast några km, ca 4-5, i o m att dte är så varmt som det är här nere idag.

    Skall hålla uppsikt på er hemsida gällande nyheter och fantisera om att köpa en till valp då ni får kullar, och be att sambon helt plötsligt vill börja köra även hon och köpa en till. ;) Men förhoppningsvis kommer det en till blogg, och när vi får tag i en bil så kanske vi tar en sväng förbi och hälsar på er ;)

    Lycka till med allt!

    mvh

    Christoffer

    SvaraRadera