Gott Nytt År!!!

Tiden susar fram när man har roligt, och snart så har det första decenniet för tvåtusentalet lagts till handlingarna.

Men innan dess så är jag skyldig Er kilometerskörden för vecka 52 (Må 21/12 - Sö 27/12). Den landade på skapliga 124 km fördelat enligt Må-vilodag, ti-17 km, 0ns-24km, julafton-28km, fre-vilodag, lö-26 km och sö-29 km.

Vi har under december månad hittills kört 499 kilometer och tills idag har vi sammanlagt avklarat 1855 kilometer eller 185 mil. Vi får väl se om vi inte knäcker 50-milagränsen för december månad i morgon på årets sista dag.

Egentligen är det lite fel att räkna kilometrar eftersom hundarna har jobbat hårt då vi dragit nya spår mest varje tur och de hade helt klart tjänat på om jag istället bokfört antal träningstimmar. se bifogade bilder. Sedan så har vi haft rejält bakflyt med spårvalen då vi först ordnat med fina slädspår för att dagen efter besviket kunna konstatera att plogen sopat bort alla tass och slädavtryck...

Senast i dag fick vi ändra färdplanerna och dra nya spår då den väg som inte varit plogad de senaste 10 åren plötsligt var renskrapad från all snö så grusbeläggningen skar igenom.

Tyvärr var jag lite väl tuff i terrängkörningen idag så den träningssläde jag använt har numer bara en med kvar, den andra knäcktes i skogskörningen. Det betyder att jag blir tvungen att lasta in hundarna i bilen för kommande träningspass och leta upp finare spåravsnitt eftersom jag kommer att använda den nyinköpta Skunken som jag definitivt inte har "råd" att köra sönder.

Jag hoppas verkligen att den begagnade Oinakkasläden Alta kommer snart så att jag åter kan köra från gårdsplanen - det är en lyx att kunna starta och landa på gårdspanen!

Bifogar några bilder från ett vintrigt Jonsbyn, (-23 grader när vi kom hem idag) där Samojederna drar lite nya spår för framtida turer...

Alla mina bloggläsare önskas ett Gott Nytt År!!! // Håkan Nisula

Röd är julens färg...

Idag har vi avverkat säsongens 100:de träningspass. Jag lyckades manövrera spannet t o r till ett ställe som kallas Snåret. Det var i sig en bedrift, eftersom fyra av fem tikar är i höglöp. Det är bara Spira som inte löper. Jag hoppas att hon löper innan Femundlöpet eftersom varje hane i tur och ordning är tvungen att stanna för att lukta, smaka och till sist pinka över varje droppe som löptikarna behagar släppa ifrån sig. Och som om inte det vore nog så är hanarna även tvungna att, varje gång trycket i spannlinan avtar, vilket det alltid gör när någon gör det nyss nämnda, undersöka om de inte kan komma åt att slicka någon av löptikarna i baken. Tålamodsprövande och mycket passande för mig, som för tillfället läser Kay Pollaks bok - "att välja Glädje". Kan inte få bättre tillfälle till praktisk övning så istället för att helt gå upp i limningen tänker jag positiva tankar och konstaterar att just "röd är julens färg...".... och snart så kommer det mera snö och då får jag köra släde istället för en trögt rullande fyrhjuling :-).

Snåret ligger väldigt ödsligt och bebos av ett ungt tyskt par. Jag hade med mig glögg och åkte dit för att överraska dem. De har två hundar och jag var lite orolig för att de skulle gå lösa på gårdsplanen. Jag oroade mig för hundarna i onödan. I stället hade de ankor och höns som spatserade fritt mellan huset och stallet. Ni kan säkert gissa vilken uppeggande effekt de hade på mina Samojeder. Hundarna accelererade spannet uppför backen mot huset ivrigt skällande med ett mål i sikte - höns & ankor, efter forsade jag och fyrhjulingen fram i nysnön som den snabbaste av slädar. Snyggt styr jag ner fyrhjulingen i dikesrenen med låsta bromsar och står där med sträckt spannlina och hysteriskt skällande hundar med ledarhundarna ett par meter från höns och ankor där de flesta redan flytt in till stallet. Inte helt oväntat är det unga tyska paret snabbt ute på gårdsplanen för att ta emot det oanmälda men tydligt påannonserade besöket. De föser in ankorna i stallet och jag släpper efter på bromsen. Med ett skutt är fyrhjulingen på vägen och Bielka, vår lilla Samojed som för första gången gick i led, dyker snabbt in i gluggen som finns längst ner på dörren så att hönsen själva kan gå ut och in - där fastnar hon i dragselen samtidigt som Aijas snabbt ser till att ta för sig av hönsfodret. Nu får husse visa vilken handlingskraftig Musher han är och lyfter Aijas från foderskålen samtidigt som han lirkar loss Bielka ur gluggen, och med två hundar under armarna lyckas han ändå få fram en tamp ur jackfickan. Fäster snabbt tampen i ledarhundarna och med en svenskrem gör han fast den andra änden i bilfälgen. För att ytterligare visa sina Musherkvalitéer så slänger han kvickt till hundarna en varsin bit Fodax och får tillfälligt tyst i spannet så vi fick samtalsro i åtminstone någon minut.

De uppskattade verkligen det oanmälda besöket och den goda glöggen. Jag erbjuder även dem att åka med en kortare bit vilket hon gjorde samtidigt som han förevigade hennes första hundspannstur. Jag åker fram ett par hundra meter och vänder spannet och han står kvar utanför stallet för att fota när vi återkommer - Ni kan säkert föreställa er hursnabbt hundarna gick mot stallet!!! De såg förmodligen både höns och ankor för sitt i inre när jag kommenderade dem framåt mot stallet - Succé!!! Gissa om de blev imponerade över Samojedens dragförmåga :-)

Bifogar ett julkort som visar att återväxten på Bielkersmils kennel är god, så om ett par år har vi ett riktigt storspann !!

God Jul på Er!!! - bloggläsare, förresten, lite drygt 175 mil har vi hunnit med på 100 pass = 17,5 km/träningstur i snitt.

// Håkan N

Tomten kom i år igen...

I år kom tomten redan den 21:a december. Ett bevis om något på att jag varit snäll. Med sig hade han en släde modell - Skunk, inköpt i Norge. T o m våran Touran var nöjd efter julklappsresan, se leendet på motorhuven.

Nu fattas det bara ytterligare en decimeter snö, men jag litar blint på vädergurun yr.no att det ska komma under julhelgen som de utlovar. I så fall blir det hårdköring på hemmaplan.

När jag ändå var i Norge passade jag på att besöka Morten Hålland och Kristin Nörves Samojedkennel - "Little Rocky Kennel". Timmarna gick fort när vi pratade hund och jag var inte hemma förrän klockan hade hunnit ett par timmar in på det nya dygnet. Jag tackar för kaffe med dopp och erbjudandet att få låna ngn Samojed till Femundlöpet ifall jag får problem med någon av mina hundar. I dagsläget ser det ljust ut men nu skall träningen skruvas upp ytterligare ett snäpp, såhär 47 dagar innan start och då finns risken att jag tvingas välja bort ngn av hundarna. Det känns tryggt att gå in i sista hårda träningsfasen med en plan B eftersom jag egentligen har för få hundar för en sådan här satsning. Jag planerar att träna hårt till den 23 januari för att sedan släppa på träningen inför startdagen den 5/2. Med hårt menar jag att de under perioden 25/12 - 23/1, (30 dagar) skall få springa minst 60 mil där jag skall försöka få åtminstone ett par s k dygnspass där jag först kör 5-7 mil, stannar och vilar mig och spannet för att ca 5 timmar senare köra ytterligare 5-7 mil.

Träningen under vecka 51, (14/12 - 20/12) inleddes med tre vilodagar, (det blev en extra för att fixa med dubb till fyrhjulingen), men slutade ändå på skapliga 109,5 km. Hundarna har fått arbeta tungt med en trögt rullande fyrhjuling i nysnön. Må - vilodag, Ti - vilodag, Ons - vilodag, To - 24,5 km, Fr - 24,5 km, Lö - 24,5 km, Sö - 36 km.

Som kuriosa kan nämnas att vi med dagens pass hittills har kört 98 träningspass med fyrhjulingen vilket betyder att vi kommer att jubilera med träningspass nummer 100 på självaste julaftonen!!!

// Ha de´t i stugorna och stöka på // Håkan N

Working samojeds...

I dag var det husses tur att träna. Jag värmde upp med en timme på min cykeltrainer samtidigt som jag tittade på vinterstudion och damernas skidskytte från Pokljuka. Sedan var det dags att spänna för Birk och springa med Christina och 9-spannet på en 24,5 km-runda. Vid några tillfällen lyckades Birk assistera mig förbi spannet och då passade jag på att ta några vinterbilder på våra underbara "Working Samojeds".

Ordningen på hundarna i spannet är från led till Wheel - Spira & Aijas, Sälka & Bielka, Nallo & Singi, Mani & Arija samt Sarek.

Mellan högsta och lägsta punkt på träningsrundan skiljer det drygt 100 m och man kan se på bilderna att det snart är snö nog för att spänna för en släde. Den motorlösa fyrhjulingen med Christina väger drygt 200 kg och den rullar med sina dubbade däck riktigt trögt på/i snön. Ändå tassar hundarna fram med en medelhastighet kring 10km/h och som synes med ett ständigt leende!!!

Tyvärr tog batteriet i kameran slut annars hade Roland fått ännu fler Samojedbilder att beskåda och Ni hade även fått se när de tre främsta leden stod inne i hästhagen 2 km innan passet var avklarat. Jag hade hamnat drygt 400 m efter spannet när jag hör hur jaktskallen drar igång och förstår att Christina behöver assistans. På mycket stela ben rundar jag vägkröken och ser hur två hästar galopperar i bortre änden på hästhagen, 6 Samojeder står på bakbenen i hästhagen och de tre övriga tillsammans med Christina på fyrhjulingen spärrar effektivt vägen för den mötande bilen vars passagerar storögt beskådar hur "min handler" skall lösa den uppkomna situationen. De blir säkert förundrade då det dyker upp en tionde Samojed och en, redan av träningsvärk drabbad musher, som ryter till åt ledarhundarna och genast får dem att vända bak. Och efter att ha trasslat loss hundarna från stängelstolpen, lirkat ut dem från hästhagen under elstängslet och tvinnat loss Sälka ur stamlinan var det bara att heja på passagerarna i bilen och fortsätta hemåt som om inget hänt...

Ha de´t // Håkan N

Varma tassar på kall snö...

Nu har kylan och vintern kopplat sitt grepp över Jonsbyn och Samojederna stortrivs!!!

Som vanligt var husse inte beredd... Släden - en nyköpt Skunk, ska, enligt det senaste beskedet vara färdig att hämtas på lördag - (från Oslo), (leveransen var lovad redan till i mitten av november :-(...). Det har kommit ca 1 dm snö vilket är för lite för slädkörning och gårdagens startförsök med fyrhjulingen slutade med att husse och fyrhjulingen kanade över vägen och vi tvingades till en extra vilodag. Det gick inte så bra att åka fyrhjuling med sommardäck på nyplogade vintervägar. Husse blev tipsad av Annika Uppström att Lantmännen säljer dubb som man enkelt m h a en skruvdragare kan skruva på sin fyrhjuling. Så när husse placerat oss i hundgården for han in till Karlstad och investerade lite drygt 500 kr i dubb och ordnade senare på kvällen dubbdäck till fyrhjulingen. Han hann också med att köpa en begagnad Oinakkasläde - en Alta för 4 700 kr av Dennis från Krokom. Den ska visst bli en julklapp till Christina som han iskallt räknar med att få låna av henne eftersom han tror att han kommer att vara rädd om den nya Skunksläden. I morse, klockan 06.30 var husse riktigt munter då han selade på oss. Han hade läst i sin "bibel" (http://www.yr.no/) att till julafton skall det komma ytterligare 13,9 mm nederbörd = 1,5 dm snö!!!! och inte en tödag i sikte!!!!

I dag blev det den första riktiga snölöpningen. 2,5 mil på vintervägar, 1,5 mil på plogade vägar och resten på oplogat underlag, varav 4 km på orörd skogsstig. Med dubbdäcken gick det riktigt tungt men kommer det bara en halv dm snö ytterligare så kan vi köra med släde!!. Hoppas, hoppas att väderprognosen är rätt, för då kan vi stanna på hemmaplan och träna under mellandagarna vilket skulle vara som balsam för plånboken...

Turen tog 2,5 h, inkl stopp, och när vi kom hem kl 10.00 visade termometern -12 grader. Snön är kall och luftig. Tyvärr blir Samojeden varm om tassarna vilket gör att snön gärna fryser till is mellan trampdynorna på tassarna. Hundarna besväras av iskocklorna och det blir kallt om fingrarna för husse att plocka rent i tassarna. Vi skall testa att smörja in tassarna med spenfett för att minska infrysningen. Annars får husse välja när han vill frysa om fingrarna - Som nu, när han plockar loss is ur tassarna eller innan träningsturten, när han sätter på 44 sockor. Vi får hoppas att spenfett kan va nå´t annars blir det tufft nästa år för husse när vi är 16 i spannet!

Så här gott var det att komma hem idag...

Ha de´t gott mina hundvänner och njut av klimatförändringen som äntligen kom... :-) // Håkan N

Luciatåget i Jonsbyn...

Man skall vårda sina bloggläsare och särskilt de som vågar skriva kommentarer :-)!!!

Inspirerad av ditt förslag - (Linda) - att publicera en bild på spannet uppsnoffsat till ett luciatåg, så arrangerade vi följande bild innan start på luciamorgonen. Stjärngossen kommer helt till sin rätt i bakgrunden iförd Silvas halogenpannlampa ämnad för orientering :-). Tittar man noga kan man se att ledarhundarna - Aijas t v har lite glitter på huvudet medans Spiras glitter redan fallit till marken. Mest förvånad blev vi över att de inte var det minsta intresserade av vare sig enriset eller tomten med ljuslyktan.

Denna vecka har jag varit schemalagd veckans alla dagar så hundträningen har i huvudsak skett under dygnets mörka del. Vi har haft stjärnklara nätter och det är mäktigt att äntligen kunna beskåda vintergatans stjärnhimmel. Hundarna var lite slitna efter förra veckans 12,6 mil så jag har denna vecka låtit hundarna vila tre dagar och "endast" kört 10,8 mil fördelade enligt - (Må - vilodag, Ti - vilodag, Ons-29 km, To - vilodag, Fr - 24 km. Lö - 32 km, Sö - 23,5 km). I takt med att molnen har försvunnit och markfrosten har lagt sig så märker jag också att det sliter lite mer på hundarnas tassar. Några är lite ömfotade och Allak och Birk som till och från haltat lite under hösten fick i går besöka en kiropraktor i Kristinehamn. Hon behandlade dem så pass bra att båda inte visade några tecken på hälta direkt efter behandlingen - hoppas det håller i sig för Allak behövs i spannet!

Trots att det var ett trött niospann som avslutade veckans träning igår så passade ändå Bielka på att öppna två hundgårdsdörrar och locka med sig Aijas ut på en extrarunda under tiden som husse var i stallet och fixade med Eucanuba. Extrarundan varade i nästan tre timmar innan jag lyckades återfinna dem ca tre km hemmifrån - Helt obekymrade kom de springande över hygget till en mycket orolig husse. Så Aijas träningsdos denna vecka blev knappt 11 mil framför släden + tre timmar på flykt med Bielka och 17 km löpning med husse... Orken för Femund finns definitivt, det gäller bara att locka fram lusten hos dem...

Frånsett hundträning så håller Christina för fullt på att sticka julklappar av självspunnet Samojedgarn - det blir en del med 17 Samojeder på kenneln vill jag lova!!!

Bifogar en lyster bild av några härvor i olika kulörer.

Själv skall jag försöka hinna med att färdigställa hundboxarna till släpvagnen så vi kan dra på turné ifall inte snön dyker upp i Jonsbyn till mellandagarna.

Ha de´t gott och jäkta lagom med julbestyren // Håkan N

150 mil...

Att det är glest mellan bloggarna beror på att jag numer är så skicklig med mina Samojeder :-)... Efter 89 pass med fyrhjulingen är vi väl samspelta och det är nästan som om varje träningsrunda går enligt handboken. Visserligen hade vi ett litet intermezzo på onsdagspasset i förra veckan, men det var så obetydligt så hade det hänt för ett par månader sedan så hade det inte platsat i bloggen. Men nu, då jag i det närmaste är ett med mitt 11-spann så får jag beskriva händelsen.
Jag har precis återhämtat mig såpass från sträckningen i vaden och hade på söndagen (1:a advent) varit ute på ett första joggingpass på nästan två månader. Både jag och hundarna vilade på måndagen. Körde 24,5 km med hundarna på tisdagen och var ute på samma runda på onsdag förmiddag då jag sitter på fyrhjulingen och planerar för en liten längre löprunda på eftermiddagen. Vi har väl hunnit närmare 15 km då hundarna stannar för en brant uppförsbacke. Jag kliver av fyrhjulingen, manar på hundarna och går, utan att skjuta på, bredvid fyrhjulingen. Plötsligt, som ofta sker då jag går bredvid fyrhjulingen, får hundarna vittring på något - snabbt försöker jag kasta mig på fyrhjulingen. Denna gång lyckas jag på nått j..la vis missa sadeln och får upp höger ben på "bönpallen" och landar med mitt vänstra knä på en sten - jag stönar, väser, frustar, pustar och gnäller så pass att hundarna tvärstannar med fyrhjulingen klättrande på baksidan av mitt vänstra ben. Gissa om hundarna såg snopna ut då de tittade på husse som låg halvvägs under fyrhjulingen och gnällde med högra benet vilande på sadeln pekandes mot skyn.
Så nu, 58 dagar innan start, efter nästan två månaders upphåll från träning tvingas jag till ytterligare ett par veckors ofrivillig vila i väntan på att ömheten i mitt knä skall ge med sig...
Suck, inte nog med att jag tappar i träning, jag bygger på mig onödiga kilon också... +2,5 kg (87,5 kg) och jag som hade lovat mina vita fränder att jag skulle plocka bort 5 till start - 7,5 kg på två månader är en nog så tuff utmaning som inte blir enklare med tanke på att det vankas julmat...
Jag skriver om min vikt för att sätta press på mig själv - jag hatar att misslyckas med något som jag bestämt mig för...

I helgen hade vi besök av Anders och Agneta Hörnlund och deras Sibbar. Vi körde två rundor. 42 km på lördagen och 36 km på söndagen. Anders har en större fyrhjuling än mig så vi kunde köra tillsammans där spannen växeldrog. Det märktes på hundarna att de tyckte att det var kul med sällskap i träningsspåret och inte minst husse uppskattade sällskapet. Skönt att få säga lite annat än jobba, jobba, braaaa Nallo, Sarek Spira,,,,, yipp, yipp, vilket det blivit under de närmare 150 timmarna jag suttit på fyrhjulingen och studerat hundbakar denna höst.
Förra veckans träningsskörd uppgick till finfina 127 km fördelade enligt Må-vilodag, Ti- 24,5 km, Ons- 24,5 km, To - vilodag, Fre - vilodag, Lö-42 km isnöblask!, Sö-36 km.
Med dagens pass på 29 km har vi passerat 150 mil och jag har precis varit och handlat hundmat för exakt 10 600 kr!! En dunk sälolja (5 l), 16 säckar Eucanoba och 20 påsar Fodax. Det är tur att husse bantar...

Bokslut November...

Vi stretar på med milsamlandet och hundarna håller överraskande bra. Inga problem med tassarna trots att jag kör utan sockor. Den enda som jag är oroad för är Allak som har fått vila några pass eftersom han galopperar så fort det blir lite fart. Jag misstänker att han har någon muskel som är stel så Christina ger Allak en del massage och stretching så får vi se om inte han också kan kopplas in i spannet snart igen.
I söndags cyklade jag med på 2,5 milsrundan som Christina fick äran att köra i det soliga vädret. Jag passade också på att jogga en kortslinga på 7 km - den första löpturen efter sträckningen i vaden den 5/10. Gissa om det var skönt! Sportspegeln såg jag från massagebänken - tack Christina! På natten fick jag en lättare magåkomma vilken resulterade i två arbetsfria dagar...
Men i kväll är det dags att njuta av minusgrader och fullmåne - Hundarna har precis fått kvällsFodaxen så runt nio i kväll bär det av för den första turen denna månad endast 67 dagar innan dagen D - startdags på Femundlöpet...
Vi har nu skrapat ihop 1354 kilometer - (det känns längre än 135 mil) på sammanlagt 84 träningsrundor med den motorlösa fyrhjulingen under hösten.
November månad slutade på fina 45 mil fördelat på 18 rundor trots regn, gråväder och värmerekord, vilket ger fina 25 km/runda i genomsnitt. Tyvärr har jag ännu inte fått någon tur som är längre än 41 km. Jag hade hoppats på ett par turer över 50 km, men det har varit för varmt.
Vecka 48, (Må 23/11 - Sö 29/11), blev som följer - (Vilodag, vilodag, 17 km, 17 km + 18 km, 36 km, vilodag, 25 km) = 11,3 mil.
Om inget oförutsett inträffar så kommer vi med råge att samla ihop våra 200 mil innan start. Jag kommer att försöka utöka träningsdistanserna ytterligare under december månad och jag hoppas att vi kan landa runt 190 mil till årsskiftet. Det beror delvis på om vi får snöunderlag att köra på, annars är jag orolig att tassarna inte pallar. Jag byter nu Fodaxen till en mer fetthaltig variant och Sofia var idag här med en dunk sälolja som jag beställt av henne då hon var i Norge på utställning. Den skall jag blanda in i utfodringen så att de håller vikten - de börjar bli oroande lik vita Greyhounds, och då tänker jag inte bara på farten :-)...

Ha de´t gott mina hundvänner, where ever you are... // Håkan N