Peter Forsberg spelade sin hundrade match i landslaget mot Ryssland och sin hundraförsta match mot Finland. Den 101:ta matchen blev en rejäl flopp med 7-0 till finnarna.
I lördags avklarade vi de 100 första milen och tog oss sedan an mil nr 101, det borde vi inte ha gjort... den turen blev en rejäl flopp!
Redan efter ett par kilometer märkte jag att hundarna inte ville arbeta. Ingen drog speciellt bra, men sämst arbetade Nallo, varför jag band upp honom bakom fyrhjulingen i "skamvrån". När vi passerade 4 km-märket stannade Spira och Aijas i led. Jag väntar ut dem i ca en minut och bestämmer mig samtidigt för att idag blir det endast en korttur på 12 km. Jag kommenderar hundarna framåt och blir mäkta förvånad då alla sätter av i galopp uppför backen. Förklaringen till tempoökningen låter inte vänta på sig - 400 m längre fram står först en jägare på pass, sedan efter ytterligare 200 m, en jägare till. Rusningen räcker ända fram till jägare nr tre, d v s i knappt en kilometer. Och ja, jag var riktigt stolt över att kunna visa upp så snabba Samojeder för jägarna!!
Sedan gör jag det misstaget att jag bestämmer mig för att koppla in Nallo i spannet igen. Mani, som ALLTID ljudligt talar om ifall spannet blir stående för lång tid, drar naturligtvis igång med sin serenad då han tycker att jag fipplat för länge med att koppla tillbaka Nallo i spannet. Innan jag fått tillbaka Nallo på plats och fått ner kättingen i ryggsäcken så har Mani fått igång hela spannkören och det är minst sagt ett jä.la liv på hundarna. Jag inser att jag ännu en gång har stört jägarna på deras lördagsjakt och de vill säkert inte att jag snor spannet vid 6 km-märket och passerar dem en gång till, så det fick bli hela rundan på 17 km.
När jag kommer hem får jag förklaringen till varför dagens runda var den segaste av alla 17 km-rundor hittills. Termometern visar på varma 6,8 grader. Det förklarar varför dragviljan var låg och varför det inte blev någon speed på spannet trots att jag skiftade om bland ledarhundarna och lät alla 6 st få göra varsitt försök.
Tiden blev 1h 44 min, vilket ändå nästan är 10km/h i snitt - jag börjar kanske att kräva lite väl mycket av mina hundar?
I vilket fall som helst så fick de en vilodag extra på söndagen eftersom temperaturen envisades med att hålla sig kvar runt +5 grader.
Veckans skörd blev därför lite mindre än "normalt" och stannade på 96 km fördelade på - (Vilodag, 17km, 38km, vilodag, 24km, 17km, vilodag).
I kväll tog vi 17km-rundan på mer normala 1h 28 min, trots att min Silva LX glappade och ställde oss i totalt mörker vid inte mindre än fem tillfällen. Jag fick styra sista kilometern på känn och kommer f o m nu alltid att ha med mig min "gamla" Petzl som reservlampa.
Corona har flyttat in i valplådan
7 år sedan
Stackars jägare ! Dom får aldrig skjuta några villebråd dom . Snart så går dom nog lös på Samojeder .
SvaraRaderaHa de
Roland S
Det hinner de inte! Samojederna är alldeles för snabba ;-))).
SvaraRaderaNejdå, du har rätt Roland. Jag har frestat deras tålamod rejält denna höst.
Det jag inte skrev var att jägarna gav sig med jakten strax efter att jag passerat dem. Som avslutning på jakten träffas de oftast och sitter och samtalar om dagens jakt runt en eld ca 1 km ifrån mitt hem - (jag gissar att jag och mina hundar har ett eget kapitel i det samtalet...).
Så gjorde de även denna gång och samtliga jägare (dryga tiotalet), sitter och kopplar av när jag och mina 11 Samojeder kommer travande. Givetvis stannar jag till och pratar med dem - det gäller att vara ödmjuk och ursäkta om jag sabbat jakten och samtidigt lyssna in vad de har att säga.
Men alla ni som någon gång har hälsat på en Samojed vet hur goa de är - tänk er då när alla 11 Samojederna visar upp sin allra goaste sida för jägarna... - Det får t o m blykulorna att smälta... :-)