tisdag 29 september 2009

En osannolik kvällstur...

Kul att ni är några som tycker det jag skriver om är intressant, och följer min blogg. Ambitionen med mitt skrivande är b l a att ärligt delge er den träning och de förberedelser jag och Samojederna gör inför Femundlöpet (och förhoppningsvis P-löpet och Polardistans 300 också - den sista beror på om jag får ledigt ännu en vecka i vinter...). Oavsett hur löpen går så finns säkert en hel del slutsatser man kan göra - Går loppen bra så har jag gjort en del rätt och går de inte så bra så vet ni i alla fall hur ni inte ska träna :-).

I går kväll genomfördes en 12 km träningstur med 10-spann. Det finns tillfällen i livet då man kan känna att detta inte sker i verkligheten, utan man är liksom åskådare och upplever sig själv medverkande i en film - i går var en sådan "osannolik kväll". Jag var riktigt trött och hade egentligen bestämt mig för att gå till sängs tidigt, men då termometern endast visade 9,5 grader kl. 20 bestämde jag mig ändå för att det skulle få bli en kortrunda eftersom det äntligen var lagom temperatur. Det blåste och regnade lätt när jag rullade ut fyrhjulingen. När spannlinan var uppspänd och några av hundarna var påselade så öppnade sig himlens portar och uppskattningsvis så föll 10 mm regn på fem minuter - lika plötsligt som regnet kom så upphörde det, istället tilltog vinden och det började åska. Så till skenet av pannlampan och blixtar och till ljudet av åskmuller och i gruset kanande fyrhjuling fullkomligt skenade 10-spannet ut i septembernatten. Jag lyckades förmodligen ge mig ut exakt samtidigt som den utlovade kallfronten passerade över Jonsbyn - Den kraftigt tilltagande vinden böjde träden på ett kusligt sätt över vägen och lossnande torrgrenar och höstlöv singlade ned över vägen och eggade mina Samojeder till det yttersta - vi fullkomligt flög fram och hastighetsrekord sattes på alla ställen under hela sträckan - aldrig tidigare har jag upplevt något liknande (inte ens då jag körde med Vänervinds Sibbar). Halvvägs mojnade vinden, mina hundar fick vatten och välbehövlig vila samtidigt som halvmånen och stjärnorna började att erövra natthimlen. Berättelsen kunde ha slutat här men...
När vi kommer hem och jag kommendrar upp spannet mot gårdsplanen - en kraftig uppförsbacke, där jag alltid får hoppa av och gå bredvid fyrhjulingen och mana på hundarna för att få in dem i gången mellan hundgårdarna - men icke denna kväll. Jag hoppar av fyrhjulingen och hinner med nöd och näppe kasta mig på den igen då hundarna galopperar upp för backen och skällande rusar in mellan hundgårdarna. Med bromsarna tillslagna kanar fyrhjulingen uppför grusgången. Hundarna är minst sagt upprymda och alla tio samlas i samma hundgård efter att de avselats. De är oroliga och skäller, har blicken riktade åt samma håll, ut i tomma intet och jag förstår att vi har besök av något djur utanför hundgårdarna. Jag scannar av mörkret med min pannlampa och känner hur mina nackhår reser sig då skenet återspeglas från ett ögonpar drygt 30 m från hundgården... - en varg! Jag står länge där, instängd, tillsammans med mina hundar i hundgården och stirrar på vargen ute i det fria, innan han/hon utan brådska går sin väg i höstmörkret.
Att det finns varg i omgivningarna visste jag sedan tidigare, vår närmaste granne blev av med sin jakthund för tre år sedan och jag såg en hel del spår efter varg under fjolårets slädturer. Jägarna sa även att de hade spårat en varg ca 15 m från våra hundgårdar i vintras, men det trodde jag inte riktigt på...
Nu tror jag på dem och kan bocka av varg från min lista över "sedda vilda djur"..
Och ärligt talat - jag längtar inte efter ett återseende...

5 kommentarer:

  1. Usch vad läskigt att se vargen så nära!

    Det finns massor av bilder på Corint på min blogg (www.metrobloggen.se/kinne), så där är det fritt fram att kika. 'Låna' gärna bilder om ni vill (:

    Hoppas att ni slipper stöta på vargen så där igen!

    SvaraRadera
  2. Häftigt!
    Vi har ju björn bakom huset,varg finns men har inte kommit så nära någon gång (förutom för tre år sen när vi hade löptikar).Våra brydde sig inte om nallen som sprang framför släden i påskas.Wouter skrämde den nog med sitt sjungande. Jo man får vara försiktig och inte släppa sina hundar utan vidare.

    SvaraRadera
  3. Hej! Det är roligt att läsa det du skriver. Du skriver så otroligt bra. Jag och Kilroy (Sareks och Nallos bror)träffar bara, eller som tur är, på vildsvin, rävar, rådjur, hjortar, grävlingspår och ekorrar. En morgon i vintras när vi gick i mörkret med pannlampa såg vi 3 par ögon i skogen. Det är läskigt när man inte vet vad det är för djur. Här nere i Skåne finns inte vargen än...

    SvaraRadera
  4. Hej
    Men Håkan förstod du inte att han ville vara med i spannet, behövde du inte en extra att träna med?
    / Linda med snötroll

    SvaraRadera
  5. Ha ha bra linda, men jag tror inte Håkan vill ha vargen med i spannet :)

    SvaraRadera