Svettigt för husse...

17 km idag igen.
I dag har jag lärt mig att det har betydelse hur hundarna spänns in i spannet. Efter att hittills ha kört ca 40 träningspass har vi drillat våra hundar att sitta lugna och tysta tills spannet far iväg. Det har fungerat bättre och bättre och jag har varit riktigt stolt de senaste turerna. Det enda vi behövt tänka på är att koppla in Arija som bland de sista i spannet eftersom hennes iver annars smittar av sig på de övriga i spannet.

Men nu har jag övergått från att köra 8 till att ha 10 hundar i spannet och idag var första turen med 10-spann från gårdsplanen... Som vanligt, först wheeldoggsen - Nallo och Allak som är lugna sedan Sarek framför dem och ut med Spira i led. Så långt lugnt och skönt. Sen satt jag in Mani som är inlånad från Svartisens kennel - en jäkel på att dra, men alldeles för lik Arija i sin energi. Hans ylande och iver över att komma iväg smittar av sig till både Spira och Sarek. Det blir oro i spannet och det dras och rycks i selarna och fyrhjulingen. Vad gör då jag..?? - Istället för att lugna ner hundarna försöker jag skynda på mig själv och springer för att hämta och sela på de resterande 5 hundarna. Selarna åker snabbt på och när jag nästan är klar lyckas vår utbrytardrottning Bielka öppna dörren till hundgårdarna - Ut rusar hon och Arija, i full speed mot spannet, förmodligen rädda för att bli kvarlämnade. Ett spann som redan är uppeggat och ivriga över att få komma igång och dra triggas ytterligare av att få två lösa hundar kommer rusande mot dem. Det blev för mycket för Allak och Nallo som ryker ihop - våra två stoiskt lugna utställningschampions som aldrig tidigare visat några sådana tendenser.

In med Birk och Aijas i garaget, isär med Nallo och Allak (det var inte så svårt då de mest stod på bakbenen och "höll om varandra"), in med Allak i bilen som jag använder för att spänna fast fyrhjulingen i. Jag fick anledning att flytta om lite i spannet eftersom jag antog att Allak och Nallo inte var de såtaste vänner. Sarek åkte bak till Nallo, Allak fick gå framför dem tillsammans med Bielka, sedan Mani ihop med Sälka, Arija fick junioren Birk som andra par och i led, som vanligt, Aijas och Spira. Puh.., husse var rejält svettig i sitt ullunderställ när vi äntligen kom iväg.

Vid 6 km var det dags för första vattenstoppet, då fick Sarek och Allak byta plats och Allak fick åter gå i par med Nallo - inget av morgonens groll märktes under resten av turen eller efteråt då jag som vanligt kopplar loss och selar av alla hundar och låter dem strosa runt tillsammans i hundgården under ca 15 - 30 minuter. En mycket skön stund för mig som musher då jag brukar gosa lite extra med varje hund...