onsdag 9 december 2009

150 mil...

Att det är glest mellan bloggarna beror på att jag numer är så skicklig med mina Samojeder :-)... Efter 89 pass med fyrhjulingen är vi väl samspelta och det är nästan som om varje träningsrunda går enligt handboken. Visserligen hade vi ett litet intermezzo på onsdagspasset i förra veckan, men det var så obetydligt så hade det hänt för ett par månader sedan så hade det inte platsat i bloggen. Men nu, då jag i det närmaste är ett med mitt 11-spann så får jag beskriva händelsen.
Jag har precis återhämtat mig såpass från sträckningen i vaden och hade på söndagen (1:a advent) varit ute på ett första joggingpass på nästan två månader. Både jag och hundarna vilade på måndagen. Körde 24,5 km med hundarna på tisdagen och var ute på samma runda på onsdag förmiddag då jag sitter på fyrhjulingen och planerar för en liten längre löprunda på eftermiddagen. Vi har väl hunnit närmare 15 km då hundarna stannar för en brant uppförsbacke. Jag kliver av fyrhjulingen, manar på hundarna och går, utan att skjuta på, bredvid fyrhjulingen. Plötsligt, som ofta sker då jag går bredvid fyrhjulingen, får hundarna vittring på något - snabbt försöker jag kasta mig på fyrhjulingen. Denna gång lyckas jag på nått j..la vis missa sadeln och får upp höger ben på "bönpallen" och landar med mitt vänstra knä på en sten - jag stönar, väser, frustar, pustar och gnäller så pass att hundarna tvärstannar med fyrhjulingen klättrande på baksidan av mitt vänstra ben. Gissa om hundarna såg snopna ut då de tittade på husse som låg halvvägs under fyrhjulingen och gnällde med högra benet vilande på sadeln pekandes mot skyn.
Så nu, 58 dagar innan start, efter nästan två månaders upphåll från träning tvingas jag till ytterligare ett par veckors ofrivillig vila i väntan på att ömheten i mitt knä skall ge med sig...
Suck, inte nog med att jag tappar i träning, jag bygger på mig onödiga kilon också... +2,5 kg (87,5 kg) och jag som hade lovat mina vita fränder att jag skulle plocka bort 5 till start - 7,5 kg på två månader är en nog så tuff utmaning som inte blir enklare med tanke på att det vankas julmat...
Jag skriver om min vikt för att sätta press på mig själv - jag hatar att misslyckas med något som jag bestämt mig för...

I helgen hade vi besök av Anders och Agneta Hörnlund och deras Sibbar. Vi körde två rundor. 42 km på lördagen och 36 km på söndagen. Anders har en större fyrhjuling än mig så vi kunde köra tillsammans där spannen växeldrog. Det märktes på hundarna att de tyckte att det var kul med sällskap i träningsspåret och inte minst husse uppskattade sällskapet. Skönt att få säga lite annat än jobba, jobba, braaaa Nallo, Sarek Spira,,,,, yipp, yipp, vilket det blivit under de närmare 150 timmarna jag suttit på fyrhjulingen och studerat hundbakar denna höst.
Förra veckans träningsskörd uppgick till finfina 127 km fördelade enligt Må-vilodag, Ti- 24,5 km, Ons- 24,5 km, To - vilodag, Fre - vilodag, Lö-42 km isnöblask!, Sö-36 km.
Med dagens pass på 29 km har vi passerat 150 mil och jag har precis varit och handlat hundmat för exakt 10 600 kr!! En dunk sälolja (5 l), 16 säckar Eucanoba och 20 påsar Fodax. Det är tur att husse bantar...

2 kommentarer:

  1. Men allt kan väl inte bara gå bra... vi saknar ju våran underbara läsning här...

    Dock väldigt trevligt på annat sätt att läsa att allt flyter på bra för dig, hoppas snön och kylan kommer snart bara. men den är vi väl många som väntar på.

    En bild på helgen luciatåg när ni kör kunde vi väl få. Du som stjärngosse bakom lucior och tomtar eller?

    Lycka till vidare med träningen, håller tummarna för er. / Linda

    SvaraRadera
  2. Hade planerat helgen hos er men som vanligt rinner tiden iväg och jag hann det inte denna helgen heller... Men nu är det det alldeles sista som blir gjort i skolan innan jul fram till torsd så ska jag vara ledig sen, få se vad jag hinner... Kanske får ni tillräckligt med snö för att köra på så jag kan få slädpremiär. Det vore ju inte fel och drar ju ännu mer... Kanske lyckas jag till sist komma när jag säger det ;)
    Kram och pussa Mani från mig, vi saknar honom men är övertygade om att han har det alldeles utmärkt och trivs bra...

    SvaraRadera