Husälgen klarade älgjakten!

I morse var det tänkt att vi skulle komma iväg lite tidigare än gårdagens 10.00. Som vanligt är min handler, Christina, den som är först ut till hundarna i stallet och som vanligt skall valparna direkt ut till sina hundgårdar och som vanligt är det Sälka som leder gänget på 7 valpar de knappa 100- metrarna från stallet till hundgården. Sälka är underbar med valparna, hon både leker och sover tillsammans med dem, de enda gångerna hon inte är i valphagen är då vi är ute och kör samt ca: 1 timme efter det att hon fått mat, annars tar hennes modersinstinkter över hand och får henne att kasta upp maten till valparna. Men idag bröts mönstret. När Sälka kommer runt knuten på stallet med valparna ivrigt skuttandes runt henne så står vår husälg där - 10 m från stallknuten. Jag skriver husälg, för den älgen huserade tillsammans med sin mor större delen av vårvintern på kullen bakom stallet och ca 50 m från hundgårdarna. Sedan ett par månader tillbaka har den åter dykt upp lite här och där runt vårat hus till hundarnas stora glädje och vår tilltagande irritation - för den uppträder helt respektlöst mot oss. Den bryr sig inte om att hundarna skäller och det bekommer den inte det minsta om jag eller Christina går mot den och försöker skrämma iväg den. Vi har varit så nära som 5 m när vi försökt mota bort den - sedan har vårt mod svikit oss och jag har varit tvungen att kasta sten mot älgen för att få iväg den från tomtmarken. Senast vi såg den var veckorna innan älgjakten då den varje morgon och kväll gick och betade på vår åker ca 150 m från gården på andra sidan vägen.
I går hade vi besök av jägare som meddelade att älgjakten var över för denna säsong eftersom älgkvoten var fylld. Det verkar som om älgen hade koll på det också eftersom han så lägligt, efter att ha varit osynlig i drygt en vecka, åter fanns på plats bakom stallknuten. Men då hade han inte räknat med Sälka - för henne finns ingen kalenderbunden jaktsäsong eller några jaktkvoter - här jagas allt som går när tillfälle ges, och nu var ett sådant. Som ett föredöme för de 7 valparna visar Sälka hur lösa Samojeder förväntas bete sig när det finns storvilt runt knuten. Ivrigt påhejad av valparna sätter Sälka av efter älgen och vi hör hur jaktskallet drar iväg upp mot Storåsen.
Tidigare gånger då Sälka rymt har vi bara behövt starta bilen och möjligen kört en kortare sträcka innan Sälka uppfattat det och kommit som ett skott i hopp om att få åka med. Samma taktik denna gång. Med en hastigt avskrapad förarruta sätter jag av på den enskilda vägen som leder upp mot Storåsen. För säkerhets skull så avger jag en signal var 50 meter i hopp om att Sälka ska notera att insatsstyrkan är på väg. Så pågår färden i drygt 1,5 km - d v s med trettiotalet signaleringar. Jag vet inte om Sälka har tagit nå´n notis om att husse kommer tutande på skogsvägen, men det har i alla fall de två jägarna som letat sig ut i morgonsolen för att i lugn och ro ägna sig åt rådjursjakt denna strålande söndagsmorgon... Sällan har jag väl skämts som nu då jag kliver ur bilen och viskande närmar mig jägaren och förklarar mitt beteende. Tack Tomas Larsson (jägaren tillika jaktledaren på Acksjöns JVO), för att du har så stor tolerans med mig och mina Samojeder!
Rundan idag, startade av förklariga skäl först kl 10.40 men blev i alla fall 30 km, med rejäla backar - Singi fick vila. Denna veckas träningsdos blev hela 134 km med körning varje dag må - sö enligt (17 km, 17 km, 17 km, 12 km, 17 km, 23 km och 30 km). Nu väntas två välförtjänta vilodagar!