Jaktspannet...

I kväll hade jag tänkt mig en lugn runda på 17 km. Det blev det också till en början. Vi startade med ett 15-tal osynkroniserade bajsstopp de första 2,5 kilometrarna och jag uppskattar att medelhastigheten var 8 km/h och tidsåtgången närmare 20 minuter. Jag kände att mitt tålamod, eller möjligen blodsockerhalten, var tämligen lågt. Humöret höjdes något då vi galant klarade av ett möte med en hemvändande jägare och hans två jakthundar. Jakthundarna skällde men jag kommenderade Spira och Aijas till höger och spannet travade snyggt förbi - Ja inte Sarek och Allak, de vill alltid fram och hälsa. Men med ett snabbt knyck med fyrhjulingen mot dikeskanten så studsade de snyggt in i spannet på sina platser igen. Det gäller att ha de bångstyriga hundarna bak i spannet :-).
Jag var lite besviken på arbetsmoralen så när motluten kom satt jag demonstrativt kvar på cykeln utan att hjälpa till. Jag t o m stannade fyrhjulingen vid några tillfällen då tempot blev för lågt och väntade ut hundarna tills de själva ville gå vidare. Stannade vid två tillfällen och vattnade hundarna. Efter milen hade de ett fint tempo och de sista 7 km gick väldigt snabbt. Eftersom jag kör utan klocka (kollar bara vid start och hemkomst) har jag inga exakta tider men det var vid få tillfällen som de var under 15 km/h. På ett ställe såg jag ett ögonpar glimma till ca: 5 m från vägkanten (troligen en katt eftersom den låg kvar och tryckte) vilket förklarar fartökningen vid den kilometern. Annars noterade jag inget särskilt förrän, helt plötsligt, en grävling korsar vår framfart precis framför ledarduon som helt glömmer att det är jag - drygt 15 m längre bak, som skall vara den som bestämmer... Jag vrålar nej samtidigt som jag står på bromsen och fyrhjulingen kanar fram på vägen och gruset sprutar. Efter ca 10 m kanande blir det stopp i spannet - då ser jag fyra hundar och en grävling tumla runt inne i skogen. Ett plötsligt gnyende och grävlingen kommer fri från hundarna och flyr in i mörkret. Nu lyssnar ledarhundarna och hela "tussen" på fyra hundar kommer hoptrasslade ut på vägen. Det tog några minuter att reda ut i linorna och undersöka hundarna men denna gång verkar det vara grävlingen som avgav ljudet för jag hittade inga blessyrer på Samojederna.
Jag har alltid undrat vad hundarna skulle göra om de kom ikapp något av de vilda djur de jagar som harar, rådjur, älgar, fåglar, rävar... - nu vet jag - i alla fall när de jagar i flock...
Som kuriosa kan jag nämna att av alla träningsturer jag gjort så var idag den första gången jag hade utrustat mig med en rejäl kniv... - Har inte vi män intuition och är utrustade med ett sjätte sinne så säg!!!
Tempot förresten - Jo 17 km på 1h 29 min inklusive alla stopp!